När vi köpte vårt hus hörde det till några markplättar i dalgången nedanför byn. Vi var egentligen inte så intresserade av att köpa mark, men det var inte förhandlingsbart och säljaren sa att det fanns olivträd på marken, som dock inte var brukad på 40 år eller mer.
Sedan dess har vi vid flera tillfällen försökt hitta rätt på marken utifrån en mycket bristfällig karta som vi fått på kommunkontoret. De flesta marker och olivlundar i Ligurien är sluttningar som anlagts i terrasser för många hundra år sedan – enda chansen att kunna odla något över huvud taget. Så även vår mark. Problemet var bara att den kommunala väg som fanns en gång i tiden var helt igenvuxen och full med ogenomträngliga, taggiga björnbärssnår.
Mer eller mindre av en slump började vi i höstas prata med några bybor som sa att de visste var vår mark låg och att de kunde hjälpa oss med arbetet att göra den gamla vägen framkomlig, röja terrasserna och renovera olivträden.
Flera i byn känner till eller kommer ihåg marken och vi har fått många gissningar på hur många olivträd som skulle finnas där. Utifrån det landade vår egen gissning på mellan 20 och 30 träd, vilket vi tyckte kändes hanterbart. Vi skulle kunna bli självförsörjande på olivolja med ett litet överskott för vänner och bekanta.
Nu väntar vi med spänning på vad vi ska hitta på vår mark…